Pekka saknar syn och har en grav hörselnedsättning. Han har ett hörhjälpmedel, cochleaimplantat (CI), på sitt vänstra öra som han har haft sedan han var ett år. På sitt högra öra har Pekka en grav hörselnedsättning, men han accepterar inte att använda hörapparat på det örat.
Pekka är oftast motiverad att använda sitt CI för att få hörselintryck, men ibland kan han visa att han vill ta bort det. Oftast händer det i miljöer med mycket sorl och höga ljud, vilket är tröttande för honom att vistas i under en längre period. I sådana miljöer får han alltså inte tillgång till hörselintryck från omvärlden. Eftersom Pekka även saknar syn är han beroende av att nyttja sina andra sinnen – känsel, lukt och smak – i vardagen och för lärande och lek på förskolan.
Egna strategier för att få sinnesupplevelser
De dagar då Pekka har energi och miljön är tillrättalagd är han motiverad att använda sin hörsel. Han kan då söka upp ljudkällor på förskolan som han blir intresserad av, exempelvis leksaker som låter på ett visst sätt. Han vänder ofta upp sin vänstra sida, där han har sitt CI, mot ljudkällan. I kombination med hörselintryck använder han också sin kropp och sin känsel för att uppleva omgivningen. Han använder sina händer för att känna på saker men också hela sin kropp via olika positioner. Genom att variera vilken del av kroppen han har mot ljudkällan får han information av olika slag via vibrationer från ljudkällan. På detta sätt kan Pekka växla mellan att använda sina hörselrester och sin känsel.
Pekka kan vara känslig för beröring från andra personer. Han visar detta genom att dra sig undan eller bli upprörd. Han har lättare att acceptera beröring om den initieras av honom själv. Han tycker inte heller om att bli blöt eller kladdig om händerna och undviker att ta i sådant material.
Anpassningar
Pekka går på en förskola som är anpassad för barn med synnedsättning/blindhet. Det innebär att det finns taktila kännetecken och ljud i miljön som hjälper barnen att orientera sig. Rummen är avgränsade så att det finns möjlighet att känna var utrymmena börjar och slutar. Leklådor är uppmärkta med taktila symboler och var sak har sin plats. Det finns också ett rum som är anpassat för lugn och ro, och där får Pekka sin ljud- och talträning.
Pekka har en assistent på förskolan som hjälper honom och som arbetar mycket med att han ska få uppleva saker med hela kroppen och bli van vid att känna på saker. När Pekka började på förskolan var det mycket fokus på att bli trygg med personalen, med de andra barnen och i lokalerna. Efter hand som assistenten och han har byggt upp en relation har det gått lättare för Pekka att acceptera beröring från assistenten. Taktil massage har underlättat, och att utgå ifrån taktila aktiviteter som Pekka tycker om. Till exempel rörelsesånger med mycket bas. Trygghet och tillit är en förutsättning för att kunna mötas genom att ta på varandra och vara kroppsligt nära.
På förskolan arbetar personalen med sinnesstimulering på olika sätt utifrån barnens intresse och motivation. Förutom kroppsliga/taktila upplevelser arbetar de också mycket med olika ljud, rytmer, sång och musik. Pekkas assistent anpassar dessa aktiviteter så att det blir en kombination av ljud och kroppsliga och taktila upplevelser, exempelvis genom klappar på Pekkas kropp i takt med musiken eller att han får känna på vibrationer.