Att utforska och förstå sin omvärld är en utmaning när man inte hör, har nedsatt syn och rörelseförmåga och därutöver intellektuell funktionsnedsättning som kan göra det ännu svårare att tolka de intryck man får. Hur fungerar det då för Emelie?
Egna strategier för att utforska och förstå omvärlden
Emelie är mer intresserad av människor än föremål. Hon vill vara nära för att utforska, särskilt ansikten. Då lägger hon ibland sin handrygg mot den andres kind samtidigt som hon är nära med sitt eget ansikte. Hon har behov av att både använda sin syn på nära håll och att känna.
I vattnet kan Emelie röra sig och förflytta sig mer självständigt och då kan hon själv påverka vad hon ska utforska i större utsträckning. Just nu är hon intresserad av de nya färggranna flythjälpmedlen i bassängen. När hon tar sig runt stannar hon gärna till där det finns vattenstrålar under vattenytan – dem tycker hon om att känna mot olika delar av sin kropp.
Anpassningar
Emelies assistenter är nära henne så mycket som möjligt och tillåter att hon berör deras ansikten. De tror att hon just nu är upptagen av att finna olikheter hos människor, till exempel att män kan ha skägg men inte kvinnor.
Emelie har svårt att själv ta sig till saker, personer och annat i omvärlden som fångar hennes uppmärksamhet. Därför försöker assistenterna vara lyhörda och ge henne tillgång till omvärlden i kroppslig/taktil form. De är uppmärksamma på hur hon riktar sin blick och kropp. Hon visar också intresse genom att smacka och böja sig framåt. De hämtar då saker som hon verkar intresserad av. När det är möjligt kör de nära med rullstolen så att hon kan utforska på sitt sätt.
Assistenterna presenterar föremålen genom att de håller sin hand under hennes, så att hon kan välja om hon själv vill fortsätta utforskningen även om hon har sina händer knutna. Ibland fortsätter de utforskningen tillsammans och kan då efteråt passa på att benämna föremålen med både visuella och taktila tecken.
Assistenterna erbjuder fotografier och föremål som tydliggör vad som ska hända och vem hon ska träffa. Tillsammans med Emelie har de valt ut foton och föremål som fungerar som komplement i kommunikationen. De tar ett föremål som finns vid hennes dagsschema och hänger det på rullstolen under situationen, för att sedan byta vid nästa händelse. I början av dagen kommunicerar de om vad som ska hända och i slutet av dagen kommunicerar de om vad de har gjort under dagen med hjälp av föremålen och fotografierna.
De arbetar även med dofter som känns i samband med aktiviteter. Inför besök på badhuset har de lite klor i en burk som de doftar på tillsammans med en bit från ett flythjälpmedel.
För att stimulera Emelies nyfikenhet för att utforska mer av omvärlden har assistenterna börjat använda föremålen och fotografierna även för detta ändamål. När det finns tid för valfri aktivitet lägger de fram olika föremål som symboliserar till exempel lekparken, sinnesrummet, att åka buss, gå på promenad och så vidare. Utifrån vilket föremål Emelie väljer genomförs aktiviteten och upplevelser kopplade till den erbjuds.
Om Emelie väljer att gå på promenad så pekar de ut olika saker och hämtar till henne så att hon får titta och känna på nära håll. Det kan vara stenar, gräs, blommor eller vad som finns längs med vägen.