Emelie har olika sätt att kommunicera, det vill säga både via syn och genom taktilitet. På grund av sin CP-skada kan det vara svårt för henne att utföra tecknen så som vi är vana, vilket ofta kräver att man känner Emelie väl för att förstå vad hon vill förmedla.
Egna strategier för att samspela och kommunicera
Emelie är intresserad av människor och hon upplevs som mer uttrycksfull med personer hon har en god relation till. Hon uttrycker sig med några tecken, ljud, mimik, blick och kroppsrörelser. Hon kan också kommunicera genom handling. Hon går till exempel gärna fram till sin garderob, med hjälp av gåbordet, där hon vet att hennes badkläder finns, eller till skåpet i köket där hon har sin plånbok. Detta är också ett sätt för henne att kommunicera, till exempel att hon vill åka till badhuset eller gå iväg och köpa glass.
När hon använder tecken själv påverkar hennes CP-skada på så vis att hon har svårt med vissa tecken motoriskt. Assistenterna kan dock både höra och se skillnad på hennes ljud och tecken och förstår ofta även när tecknen inte blir som de är vana vid.
De har upptäckt att Emelie kan uttrycka en del tecken med hela armen. ”Rullstol” tecknar hon med båda armarna i små rörelser inåt kroppen. Hon har förmodligen avläst det så i taktil kommunikation.
Andra saker uttrycker hon genom att visa hur det känns, till exempel gungar hon med hela kroppen när hon vill till studsmattan. Det kan också betyda att hon bara vill berätta att det var kul när de var på studsmattan. Då visar hon ofta det genom att gunga med kroppen och samtidigt skratta med hela ansiktet. När Emelie inte lyckas göra sig förstådd kan hon visa sin frustration genom att slå bort föremål, slå mot assistenten eller bita sig själv i handen.
Anpassningar
Assistenterna använder konkreta föremål och foton för att ge information till Emelie, men också för att hon ska kunna kommunicera med dem – till exempel visa om det är något speciellt hon vill göra. Varje dag skapar de tillsammans ett dagsschema med hjälp av dessa föremål och hänger dem på rullstolen. Inför varje aktivitet tittar, känner och ibland luktar de på föremålet så att Emelie vet vad som kommer att ske. När de ska åka till badhuset har de en liten burk som luktar klor och då vet Emelie att de är på väg dit. I takt med att olika saker har ägt rum plockas föremålen bort.
Vid slutet av dagen kommunicerar de om den tillsammans genom att om igen använda samma foton och föremål. I kommunikationen används tecken till Emelie. Assistenterna blandar visuella tecken med att teckna vissa tecken taktilt med talar- och lyssnarhänder. Även om hon har svårt med motoriken i händerna och ofta har knutna händer så erbjuder de henne att ha sin hand ovanpå deras för att hon ska få känna rörelser. De byter också handposition så att hon får vara i talarposition. Assistenterna har då sina händer ovanpå Emelies händer.
I vardagen sker mycket samspel och turtagning, ofta tillsammans med anpassade rörelser, rytm och tempo. På studsmattan kan de till exempel sitta tillsammans. Då sitter assistenten bakom Emelie. De gungar med olika rytm och tempo som de turas om att ta initiativ till. Assistenterna har märkt att hon gungar med hela kroppen ibland när de kommunicerat om studsmattan, de har då tolkat det som ett kroppsligt uttryck för upplevelsen på studsmattan.
Assistenterna jobbar mycket med att vara uppmärksamma på vad Emelie upplever under dagen och om hon sedan på något sätt uttrycker vad som hänt. Efter sin första erfarenhet av vattenstrålen i bassängen som träffade hennes lår och därefter arm, tog hon sig senare på kvällen på låret där strålen hade träffat henne. Assistenten som var med på badet såg detta och tog på samma ställe, det vill säga på hennes minnesspår. Assistenten tog sedan på armen. Emelie var med på noterna; strålen hade ju även träffat armen. Detta utvecklades till en lek och ett sätt att tillsammans återuppleva och berätta om det som Emelie hade varit med om.