Det är inte helt enkelt att lära sig att orientera sig och förflytta sig på egen hand när man som Sara har en grav synnedsättning i kombination med att hon inte hör. Även här är det taktila strategier som måste till.
Egna strategier för att orientera och förflytta sig
Sara hittar bra i kända miljöer, som på den dagliga verksamheten. Hon navigerar mest med hjälp av känseln. Då använder hon framför allt händerna och fötterna men också sin synrest. Det är viktigt för henne att saker finns på sina speciella platser, då hittar hon utan problem. Sara är själv noga med att hänga väska och ytterkläder på sin plats så att hon lätt hittar dem när hon ska åka hem igen.
När Sara går in eller ut från den dagliga verksamheten stannar hon alltid vid ingången och tar tag i personalen. Hon behöver tid för att ögonen ska ställa om från ljus till mörker. När hon går ut tar hon på sig keps och/eller filterglasögon på grund av sin bländningskänslighet.
Anpassningar
För att det ska vara lätt för Sara att hitta har personalen gett henne platsen precis vid ytterdörren, där hon kan hänga av sig sina saker när hon kommer på morgonen. De är noga med att alla gemensamma saker har sina specifika platser, för att underlätta både för Sara och alla andra. Det får inte heller stå saker i korridorer eller mitt i rummet. Sara kan i så fall lätt gå in i saker som hon inte ser på grund av sitt synbortfall.
Utanför på väggen vid de olika rummen på den dagliga verksamheten finns det taktila symboler som representerar vilket rum det är. En visp vid köket och så vidare. Men dem verkar inte Sara vara intresserad av, utan hon hittar bra ändå. Däremot använder hon de ledstänger som finns i korridoren och hon verkar ha hjälp av den gula räfflade tejpen på trappstegen i trappan.
Personalen och syncentralen försöker få Sara att använda teknikkäpp, men hon vill hellre bli ledsagad. Då vill hon ha ledsagaren på sin högra sida eftersom hon har synfältsbortfall där.