Bosse har varken har syn- eller hörselrester. Därför måste allt samspel – som ska leda till kommunikation och språk – bygga på taktila strategier.
Egna strategier för att samspela och kommunicera
Bosse kommunicerar genom kroppsrörelser, gester, mimik, ljud och handlingar. Han visar mycket genom sitt kroppsspråk och tycker om att vara tillsammans med sin mamma. Helst vill han vara riktigt nära. Han är gärna med henne i vardagsbestyren och följer mammans handrörelser.
Bosse uttrycker ofta det han tänker på genom att visa hur det känns i och på kroppen. Det kan vara en gungupplevelse som han härmar rörelsen av, en glädje som uttrycks genom mimik eller något som kändes på ett särskilt ställe på kroppen som han sedan tar på. Om han fått en spruta i armen så tar han sig till exempel på det stället när han tänker tillbaka på det.
Anpassningar
Bosses mamma tar kontakt genom att beröra honom och tala om att hon är där. När han är på golvet kan han känna vibrationerna av att hon närmar sig. När han ligger i sin säng brukar hon knacka i sängen innan hon tar kontakt med honom. På så sätt slipper han bli överraskad och får en förvarning innan den taktila beröringen. Mamman har introducerat lekar där de är nära varandra, som är ömsesidiga och bygger på att de imiterar varandra. Det är olika klapplekar, och de trummar även på olika köksskålar till exempel.
Mamman tecknar på Bosses kropp. Eftersom Bosse gärna är med i vardagsaktiviteter så har hans mamma successivt börjat föra in hand-under-hand när hon ska visa honom saker eller få honom med i göromål som att duka, diska, laga mat och tvätta. När de till exempel dukar tillsammans så tar de fram bestick och tallrik. Då har mamman sin hand underst och Bosse håller sin ovanpå. Bosses mamma benämner föremålen och vad de gör genom att teckna taktilt och Bosse är villig att följa hennes hand. Detsamma gäller vid andra vardagsrutiner, som vid kväll och morgon men även vid utforskning och lek.
Bosses mamma försöker föra in språket taktilt. Detta gör hon när hon ser att Bosse är uppmärksam på något, till exempel att han tar på något. Då försöker hon samtala om det han upplever genom att teckna taktilt.
Bosse gillar att snurra och gunga, så därför går de till lekparker för att få upplevelser av olika sorters gungor som gungar och snurrar på olika sätt. Bosses mamma försöker vara uppmärksam på vad och hur Bosse uttrycker med sin kropp utifrån de kroppsliga/taktila upplevelser han får i lekparken eller vid utforskning av saker som intresserar honom. Detta för att känna igen och bekräfta när Bosse gör dessa rörelser i ett annat sammanhang, till exempel gungar med kroppen på ett speciellt sätt eller rör på handen på ett sätt som han gjort när han utforskat något. Man kan då tänka sig att han just då tänker på den situationen han upplevt och vill förmedla det. Mamma gör då samma rörelse på ett sätt så att Bosse känner det och ger honom sedan ett taktilt tecken, för att ge förutsättningar för ett mer konventionellt språk.