Emelie är tio år, hon saknar hörsel och har en måttlig synnedsättning. Hon har en grav intellektuell funktionsnedsättning samt cerebral pares som påverkar hennes rörelseförmåga. Emelie sitter i rullstol.

Då Emelie helt saknar hörsel använder hon sin syn i ganska stor utsträckning för att kompensera att hon inte hör. Men i vissa situationer räcker inte synen till, utan hon behöver ta hjälp av andra sinnen för att tolka och förstå omgivningen.

Emelie skelar på båda ögonen. Hon har glasögon som hon oftast använder. Hennes förmåga att använda synen varierar från situation till situation och från dag till dag. Det beror på att hennes synförmåga är beroende av hennes egen dagsform, men också på vilka förutsättningar och anpassningar som finns tillgängliga. Emelie använder synen för att få sinnesintryck men på grund av den ojämna förmågan att använda den är hon också beroende av känseln i vardagen.

Egna strategier för att få sinnesupplevelser

Emelie är motiverad att använda den synrest hon har och visar det genom att hon vill ha saker nära sitt ansikte. Antingen lutar sig hon fram eller för saker mot ansiktet. Ibland kommer hon så nära att sakerna nuddar hennes ansikte. Då använder hon ofta känseln i ansiktet och läpparna. Ibland stoppar hon även i dem i munnen och känner med tungan. Även smak och lukt aktiveras. Emelie föredrar saker som glittrar och blänker.

Om Emelie anstränger sin syn under en längre tid blir hon fort trött. Hon blundar då eller kniper igen ögonen för att vila från synintrycken. Hon kan också välja att inte använda synen som den främsta sinneskanalen även om hon tittar. Hon vänder då ofta bort blicken genom att justera huvudet nedåt eller uppåt. I dessa situationer använder hon sin känsel i större utsträckning än hon brukar. Hon kan till exempel försöka känna på saker, känna på någons ansikte eller på maten i måltidssituationer i stället för att titta. Hon blundar då eller vänder bort blicken och kan då lättare fokusera på att känna. Emelie har svårt att räta ut sina händer men känner av med ovansidan av handen och armen och med sitt ansikte.

I nya miljöer har Emelie svårt att känna igen ansiktsuttryck eller familjemedlemmar, även om de är på nära håll. Hon vill då gärna känna med handryggen och med läpparna vid ansiktet och visar att hon vill ha personen nära sig. Då kan hon känna personliga unika drag hos personen, som hår eller skägg, smycken och personens egen doft.

Anpassningar

Emelies assistenter har gjort anpassningar för henne i hemmet. De har tänkt extra mycket på att det ska finnas konstraster som underlättar för hennes syn. På matbordet används alltid ett underlägg så det blir en kontrast mot tallriken. Ljus mat läggs upp på mörk tallrik och vice versa. Assistenterna har alltid enfärgade kläder, gärna med starka färger så att de lättare kan uppfattas av henne. Det gör också att Emelie ser bättre vad de tecknar till henne.

I vardagen erbjuds Emelie sinnesintryck som hon uppskattar. Till hennes rullstol används en bricka så att hon lätt får nära tillgång till olika sinnesstimulerande aktiviteter. På den kan det finnas olika saker som glittrar eller blänker och med olika strukturer som gör att de känns olika. Nu har hon precis fått ett rör som ändrar färg när hon trycker på det med ovansidan av handen på en stor touchknapp [bara knapp?]. Även på brickan används underlägg när kontrasten mellan det som finns på brickan och det som presenteras blir för dålig.

Assistenterna jobbar mycket med estetiska aktiviteter så att Emelie ska få upplevelser/intryck som är intressanta för henne. De har arbetat med att spruta självlysande färg på olika stora bollar med olika färger. Sen har de lagt en tät filt över sig [och Emelie?] så det ska bli mörkt, för att få bollarna att lysa. De underlättar också för henne genom att hänga material vid rullstolen så att hon själv kommer åt dem.

Hon har återkommande badaktiviteter, då vattnet gör att hon lättare kan röra sig och sträcka ut sin kropp. Det är tydligt att hon njuter av att vara i vattnet. Hon leker och plaskar gärna och uppskattar när vattnet skvätter upp i ansiktet. När hon är i vattnet genomförs ett program för att gå igenom hennes leder och muskler.

Hemma har hon en musikbädd. Även om hon inte hör musiken så uppfattar hon den genom vibrationer. Det finns också en liten studsmatta som hon gärna använder på anpassade sätt tillsammans med sina assistenter.