Pekka är fyra år, han saknar syn och har en grav hörselnedsättning. Han har ett cochleaimplantat (CI) på vänster öra. 

Pekka har ett hörhjälpmedel, CI, på sitt vänstra öra som han har haft sedan han var ett år. På sitt högra öra har Pekka en grav hörselnedsättning. [Helene: Jag blir väldigt fundersam kring varför det inte nämns om antingen hörapparat eller CI även på detta öra..? Mkt ovanligt att man inte ger till båda om nedsättning på båda…] Han accepterar däremot inte att använda hörapparat.

Pekka är oftast motiverad till att använda sitt [sina?] CI för att få hörselintryck men ibland kan han visa att han vill ta bort det. Oftast händer det i sorliga miljöer med mycket och höga ljud, vilka är tröttande för honom att vistas i under en längre period. I sådana miljöer får han alltså inte tillgång till hörselintryck från omvärlden.

Eftersom Pekka även saknar syn är han beroende av att nyttja sina andra sinnen; känsel, lukt och smak, i vardagen och för lärande och lek på förskolan.

Egna strategier för att få sinnesupplevelser

De dagar då Pekka har energi och miljön är tillrättalagd är han motiverad att använda sin hörsel. Han kan då söka upp ljudkällor på förskolan som han är intresserad av, exempelvis leksaker som låter på ett visst sätt. Han vänder ofta upp sin vänstra sida, där han har CI, mot ljudkällan.

I kombination med hörselintryck använder han också sin kropp och sin känsel för att uppleva omgivningen. Han använder händerna för att känna på saker men också hela kroppen via olika positioner. Genom att variera vilken del av kroppen han har mot ljudkällan får han också olika information via vibrationer från ljudkällan. På så sätt kan Pekka växla mellan att använda sina hörselrester samt sin känsel.

Pekka kan vara känslig för beröring från andra personer. Han visar detta genom att dra sig undan eller bli upprörd. Han har lättare att acceptera beröring om den initieras av honom själv. Han tycker heller inte om att bli blöt eller kladdig om händerna och undviker att ta i sådant material.

Anpassningar

Pekka går på en förskola som är anpassad för barn med synnedsättning/blindhet. Det innebär att det finns taktila kännetecken och ljud i miljön som hjälper barnen att orientera sig. Rummen är avgränsade så att det finns möjlighet att känna var utrymmet börjar och slutar. Leklådor är märkta med taktila symboler och var sak har sin plats. Det finns också ett rum som är anpassat för lugn och ro. Där genomförs Pekkas ljud- och talträning.

Pekka har en assistent på förskolan som hjälper honom och arbetar mycket med att han ska uppleva saker med hela kroppen och bli van att känna på saker. När han började på förskolan var det mycket fokus på att bli trygg med personalen, de andra barnen och i lokalerna. Allteftersom assistenten och Pekka har byggt upp en relation har det gått lättare för honom att acceptera beröring från assistenten. Taktil massage har underlättat och att utgå ifrån taktila aktiviteter som Pekka tycker om. Till exempel rörelsesånger med mycket bas. Trygghet och tillit är en förutsättning för att kunna mötas genom att ta på varandra och vara kroppsligt nära.

På förskolan arbetar personalen med sinnesstimulering på olika sätt utifrån barnens intresse och motivation. Förutom kroppsliga/taktila upplevelser arbetar de också mycket med olika ljud, rytmer, sång och musik. Pekkas assistent anpassar dessa aktiviteter så att det blir en kombination av både ljud och kroppsliga och taktila upplevelser. Exempelvis genom klappar på Pekkas kropp i takt med musiken eller att han får känna på [?] vibrationerna.