Pekka visar tydligt att han snabbt blir trött av att använda sitt hörhjälpmedel, CI, i stökiga miljöer. Därför erbjuder man honom olika sätt att kommunicera, det vill säga via hörseln men också genom taktila strategier.
Egna strategier för att samspela och kommunicera
Pekka kommunicerar genom ljud, gester, kroppsspråk, handlingar, mimik och några få tecken: mamma, lampa, radio. Han är känslig för beröring och visar det genom att backa tillbaka om det kommer någon och tar på honom, eller om han plötsligt råkar röra vid något som han inte vet vad det är. Han har dock mer och mer börjat att försiktigt ta kontakt med personalen taktilt, genom att långsamt närma sig i sin egen takt. Ibland känner han först med foten, armen eller någon annan kroppsdel innan han använder sina händer.
Successivt har han blivit mer trygg med personalen på förskolan. Det verkar som om han nu snabbt kan känna igen om det är någon han känner och som han därmed tillåter att röra vid honom, eller om det är en ny person som närmar sig. Är det någon han är trygg med sträcker han fram sina händer för att få veta vad de vill. Om det är något han vill förmedla kan han ta tag i personen och försöka visa vad han vill genom att peka eller dra.
Anpassningar
Personalen har arbetat successivt med att vänja Pekka vid beröring. Först genom att bara sitta bredvid och ha kontakt med fötter eller ben. Efter hand har de börjat få ha kontakt med hela kroppen. Idag följer han personalens händer i samspel och kommunikation.
De har introducerat hand-under-hand successivt sedan han började på förskolan. Det har skett genom att personalen sjungit sånger som han tycker om och använt hand-under-hand för att göra rörelser tillsammans. Pekka har suttit i personalens knä och personalen har haft sina armar runt honom. Några av hans favoritsånger är ”Imse vimse spindel”, ”Hjulen på bussen” och ”Huvud, axlar, knä och tå”. De har fungerat som en bra introduktion till hand- under-hand.
Personalen kommunicerar med Pekka genom en blandning av tal och taktila tecken. De har börjat introducera flerpartssamtal på förskolan. Det kan gå till så att en assistent hjälper Pekka att berätta för en förskollärare vad de har gjort tillsammans. Ofta efter en för Pekka motiverande aktivitet eller en oväntad intrycksfull händelse. Han får hjälp med att berätta för mamma och pappa vad han gjort under dagen när de kommer och hämtar.
Senast berättade de om hur de hade lekt med resväskorna: att de lagt de mindre väskorna i den allra största och sedan tagit ut dem igen. Avslutningsvis kröp Pekka in i den största väskan och kom sedan ut. Assistenten berättade med rörelser och gester utifrån den gemensamma upplevelsen, med tillägg av några konventionella taktila tecken. Pekka följde med och lyssnade uppmärksamt med sina händer.
Han har en minnesbok där förskolan klistrar in, eller lägger i plastfickor, något som han gjort under dagen så att han kan återberätta det tillsammans med föräldrarna hemma. Det kan vara ett doftprov, något från naturen, ett speciellt material eller en del av något de arbetat med. Nyligen har de arbetat med att öppna och stänga, så i plastfickorna har det legat knappar, dragkedjor och saker som de lagt i väskorna.