Sara saknar hörsel och har en grav synnedsättning. Hon har också en intellektuell funktionsnedsättning.

Under dagarna är Sara på en daglig verksamhet.

Eftersom Sara inte har någon hörsel och dessutom en grav synnedsättning måste samspel och kommunikation bygga på visuella tecken som är anpassade utifrån hennes syn och taktila strategier.

Egna strategier för att samspela och kommunicera

Sara använder några tecken visuellt och hon visar vad hon vill med kroppsspråk, mimik och gester i kommunikation med andra. Hon kan också peka, använda sig av symboler och bilder samt visa i handling vad hon vill. När Sara tycker att det är svårt att se visar hon tydligt att hon vill använda sin känsel. Det kan till exempel vara om någon tecknar till henne och hon inte riktigt ser, då lyfter hon sina händer för att visa att hon vill avläsa taktilt. På samma sätt gör hon med föremål. Om hon inte är säker på vad det är hon ser sträcker hon sig efter det för att få lov att känna.

Anpassningar

På den dagliga verksamheten börjar de dagen med en samling där de återberättar vad som hänt dagen innan. Personalen erbjuder taktila tecken och taktilt stöd tillsammans med foton och taktila symboler. När de pratar om vad de har gjort använder de också ”minnessaker”. De består ofta av något som Sara gjort själv på den dagliga verksamheten eller något som hon själv valt från en situation som refererar tillbaka till den händelsen. Sara är ofta intresserad av dessa återberättelser om henne själv och om andra och hon klarar då att hålla fokus under längre tid. I dessa situationer erbjuds Sara alltid att lyssna taktilt, det vill säga hon håller sin hand på personalens när denna tecknar.

Det händer också att Sara själv tar initiativ genom att plocka upp en sak eller ett foto och därmed visar att hon vill prata mer om just det. Personalen försöker alltid uppmärksamma detta och hjälpa Sara att sätta ord på vad hon vill berätta. Då föreslår personalen en tolkning av vad hon vill uttrycka genom att de har sin hand under hennes och till exempel pekar på ett foto och tecknar taktilt om vad det är på fotot. Sedan försöker de avgöra om hon menar att hon bara vill prata om det hon uppmärksammat eller om hon menar att hon vill göra något. Genom att se på hennes intresse, mimik och känslouttryck vet de om de har tolkat henne utifrån hennes intention.

Sara har en surfplatta som hon gärna vill använda och ta foton med på den dagliga verksamheten. Hon väljer själv vad hon vill fotografera. Ibland är det aktiviteter eller saker hon själv skapat och ibland är det foton på henne tillsammans med andra arbetstagare eller personal. Ibland vill Sara dela med sig av fotona hemma. Med dem som stöd ger det henne goda förutsättningar att kommunicera om det hon varit med om.

I dramagruppen samtalar de mycket om handväskorna. Det tycker Sara om. Personalen benämner färg, storlek och vad de stoppar i eller ur handväskan. De har också rollspel och tar på sig olika kläder och handväskor och låtsas att de går till affären eller frisören. Innan de går i väg tar de upp läppstift och kam och gör sig i ordning. De packar med en frukt och nycklar och så går de ut ur rummet. I rolleken benämner personalen vad de gör med gester, pekningar och taktila tecken.