hela detta ska filmas, dvs ngn som berättar om, och rubrikerna kommer då upp som bild på filmen….

För att kunna vara delaktig behöver en person med dövblindhet många gånger få tillgång till fungerande teknik och hjälpmedel samt utbildning och träning i att använda den. För många är även dövblindtolk ett viktigt stöd för att kunna vara aktiv och delaktig.

Det kan vara olika instanser som beviljar dessa insatser beroende på i vilken situation stödet behövs. Till exempel kan det vara Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan om man behöver hjälpmedel för att kunna klara ett arbete. När det gäller dövblindtolkning så kan det också se olika ut, om man till exempel behöver tolk för att utföra sitt arbete är det i vissa fall arbetsgivaren som bekostar, är man kallad till en myndighet är det ofta myndigheten som har betalningsansvaret och så vidare. Men ett stort ansvar för både hjälpmedel och tolkservice har regionerna.   Detta regleras i Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, kapitel 8, §7.

De flesta personer med dövblindhet har olika hjälpmedel som de fått för att kompensera sin syn- och/eller hörselnedsättning via syn- och hörselvården i  regionen. Men hjälpmedel kan även fås från kommunen, försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. För dig som stöttar en person med dövblindhet är inte det viktiga att veta var hjälpmedel kommer ifrån utan att du är bekväm med hur de fungerar då du ibland kan behöva hantera dem eller stötta i användandet.

Teknik & hjälpmedel

Be Jenny/Karin läsa igenom detta så det är rätt

Generellt kan man säga att synhjälpmedel förstorar och hörhjälpmedel förstärker. Till exempel kan man via syncentralen ha fått ordinerat förstoringsglas, kikare och/ eller anpassningar i datorn som förstorar text. Det kan också handla om att göra taktila markeringar för att kunna känna skillnad på saker, bostadsanpassning med kontraster, extra belysning eller att man får vit käpp eller kanske en ledarhund. För hörseln är det vanligt med hörapparat om det finns hörsel som kan förstärkas och då finns det även andra tekniska hjälpmedel som slinga, FM-system med mera som kan ordineras. Varseblivningssystem för att bli medveten om att det till exempel ringer på dörren eller att brandlarmet går är också vanligt och kan vara antingen förstärkt ljud, blinkande lampor eller, vid dövblindhet, taktila signaler, till exempel genom att man har en klocka på armen som vibrerar och därmed signalerar att det ringer på dörren eller att brandlarmet har gått.

Idag är det många som tycker att den moderna tekniken, som smarta telefoner, surfplattor, datorer med mera är de bästa hjälpmedlen. Om de anpassas så att de är tillgängliga, till exempel med förstoringsprogram, punktskriftsdisplay, talsyntes så finns det en mängd funktioner och appar som blir ovärderliga i vardagen för många personer med dövblindhet. Här ser det väldigt olika ut om regionerna betraktar detta som hjälpmedel som de ordinerar samt utbildar på eller om de ser det som något man själv får köpa och lära sig att hantera.

Det är viktigt att du vet vilka hjälpmedel personen du arbetar med har och hur dessa fungerar samt hur hen vill att de ska användas. Ibland är det ju den som inte har dövblindhet som måste hantera hjälpmedlet, till exempel om personen vill att den som pratar ska prata i mikrofon för att hen ska kunna lyssna via t-läget på sin hörapparat, det vill säga ett läge på hörapparaten där mikrofonljudet går rakt in och andra ljud dämpas.

På Nkcdbs hemsida finns mer information om teknik och hjälpmedel. Här finns även möjlighet att skicka in frågor om det är något speciellt du undrar över. https://nkcdb.se/stod-till-professionella/teknik-och-hjalpmedel/

Film/er:        prata kring; vad har du för hjälpmedel i din vardag? Vad betyder de för dig?; självständighet? Oberoende? Energibesparing? – funderar på om dessa ska komma i samma film eller om det ska vara en egen film? iaf så kanske det ovan är en film och sen kommer en ny film som handlar om dövblindtolkning..?

Dövblindtolkning

Utöver hjälpmedel så ansvarar regionerna även för att erbjuda vardagstolkning för personer med dövblindhet. Begreppet vardagstolkning är inte helt lättbegripligt, men förstås ofta som att det är när man behöver tolk i situationer som är av privat karaktär. Det kan vara fritidsaktiviteter, delta i föreningslivet, besök i hälso- och sjukvården, bröllop, begravningar och andra privata tillställningar men också vissa situationer i arbetslivet som inte handlar om att utföra arbete utan till exempel att kunna vara delaktig på personalmöten eller genomföra ett medarbetarsamtal.

För många personer som har en progredierande dövblindhet kan det kännas konstigt eller svårt att börja använda tolk. Det är också vanligt med ett inre motstånd. Det är därför inte ovanligt att den som har dövblindhet ber en anhörig eller ledsagare/assistent att tolka även i situationer där tolk hade varit bättre. Här kan du stötta genom att uppmuntra till att prova och också genom att informera om att du inte är utbildad tolk och i vissa sammanhang vore det därför bättre för alla parter att använda tolk så att det som sägs blir förmedlat på ett bra och korrekt sätt. 

Du som ledsagare eller assistent kommer däremot säkert att hamna i situationer där du kommer att få tolka även om den person du stöttar brukar använda tolk i andra sammanhang. Det kan handla om att ni är ute och promenerar och möter på någon ni känner, eller om ni går i affärer och blir tilltalade eller att den du arbetar med vill fråga något. Men för planerade saker, som till exempel ett läkarbesök eller om personen med dövblindhet vill gå och lyssna på en föreläsning  bör du inte ställa upp som tolk. Det kan dock vara bra att veta vad som ingår i en dövblindtolks uppdrag då mycket av det kan vara bra att tänka på även för dig i många situationer.

Det som alltid ingår i en tolks uppdrag är förstås att förmedla det som sägs. På vilket sätt kan variera – det beror på hur den som behöver tolk kommunicerar. Det kan till exempel vara visuellt eller taktilt teckenspråk, tydligt tal, skriven svenska eller en kombination av dessa.

Det som sedan skiljer dövblindtolkning från annan tolkning är att även ledsagning och syntolkning ingår i tolkens uppgifter.

Vill du läsa mer om dövblindtolkning hittar du det här: https://nkcdb.se/stod-till-professionella/kommunikation/dovblindtolkning/  eller läs i boken En Liten GRÖN bok om dövblindtolkning: https://nkcdb.se/produkt/en-liten-gron-bok-om-dovblindtolkning/

Som du läste ingår ledsagning i dövblindtolkningen enligt den definition som FSDB har antagit. Det uppstår dock ibland diskussioner kring detta, där vissa tolkcentraler hävdar att det inte ingår i tolkuppdraget. Detta kan ibland göra att det uppstår en osäkerhet vem som ska ledsaga; tolken eller assistenten/ledsagaren? Det kan också vara så att personen med dövblindhet föredrar att assistenten eller ledsagaren ledsagar även om tolken är beredd att göra det.

Ska du följa med en person med dövblindhet till ett ställe där hen har bokat tolk är det bra om ni pratar igenom i förväg hur ni ska göra. Det kan till exempel vara så att du ska ledsaga under längre pauser men att tolken ledsagar för övrigt.

Film/er:        Använder du tolk? Om nej; varför? Om ja; i vilka situationer? Vad betyder det för dig? Ökad delaktighet? Kan det vara negativt, tex bli en barriär mellan dig och andra? Hur är en bra tolk? Minns du hur det var när du började använda tolk? Vad är skillnaden för dig mellan att använda tolk eller assistent/ledsagare?

TA REDA PÅ:

• Vilka hjälpmedel har den personen du arbetar med?
•  Hur och när vill hen att de används?
• Vad kan du göra för att underlätta?
• Brukar personen använda tolk och isåfall på vilket sätt och i vilka situationer?
• Om personen inte använder tolk;  beror det på att hen löser det bra med hjälpmedel eller finns det andra orsaker? Är det isåfall något du skulle kunna stötta i?
• När personen använder tolk; hur vill hen då att du agerar vid till exempel situationer där ledsagning behövs?

möjlighet att göra egna anteckningar och spara ner