En eftermiddag hemma

En person med dövblindhet (DB) med sin assistent hemma i sin bostad. Ev att DB har även någon ytterligare funktionsnedsättning t ex sitter i rullstol. Det är em och DB är hemma och håller på att förbereda middag till familjen. Dotter/son kommer hem från skolan och har med sig en kompis hem.  Dottern/sonen säger hej till sin mamma/pappa, men berättar inte att hen har en kompis med sig hem. Försvinner sen in på sitt rum. DB + ass fortsätter med att förbereda maten. De dukar fram. Använder porslin som avviker från färgen på bordet.

Assistenten frågar då om även kompisen ska erbjudas mat. DB blir förvånad då hen inte förstått att det var en kompis med – men säger ”självklart”. Ropar sen på barnen som kommer. Innan de sätter sig slänger de en chipspåse i soporna. Assistenten skakar på huvudet men säger inget till DB.

Barnen serverar sig själva. Tar väldigt lite mat (är inte så hungriga efter chipsen. Assistenten stöttar DB som mestadels lägger upp själv men ber om hjälp med något som assistenten då lägger upp och ”säger vilket klockslag”.

DB frågar barnen hur det varit i skolan och om de har några läxor. Assistenten stöttar i kommunikationen genom att vara uppmärksam på när DB inte uppfattar och då ge stödtecken. Tolkar dock inte det minspel som utspelar sig mellan barnen när de uppenbart ljuger om att de inte har några läxor.

Barnen tackar för maten och frågar om de får lämna bordet. DB säger ja. Barnen tar sina tallrikar, kastar överbliven mat och sätter in i diskmaskinen. Ass berättar inte att de i princip inte ätit något.

DB äter upp sin mat och börjar sen plocka undan. Kommer på att mobilen finns i hallen och är på väg dit för att hämta den, då säger ass; ”vänta, barnen har lagt sina jackor på golvet – jag ska bara ta bort dem”. DB säger nej – det kan de göra själva och ropar på dottern/sonen. Som kommer ut och är arg över att assistenten ”skvallrat”.

Frågor:

Vad tycker du att assistenten gjorde rätt resp fel? Hur borde hen gjort annorlunda?