Kommunikation och socialt liv
Den nordiska definitionen om dövblindhet slår fast att dövblindhet påverkar kommunikation och socialt liv. Vad betyder det? Och på vilka olika sätt kan man kommunicera när man har dövblindhet?
Ett socialt liv förutsätter att man kan kommunicera med sin omgivning. Dövblindhet påverkar alltid kommunikationen, som i sin tur påverkar möjligheten till ett socialt liv.
Det finns forskning som visar på att socialt liv är en förutsättning för både fysisk och psykisk hälsa. Det ligger i människans natur att vilja känna tillhörighet och att skapa och behålla nära relationer. Forskningen påvisar också att ensamhet och socialt utanförskap kan vara skadligt. Det är samma delar i hjärnan som aktiveras vid fysisk smärta som när man tänker på ensamhet och inte får vara delaktig i ett socialt sammanhang.
Den här kursen är tänkt för dig som möter en person med dövblindhet som kommunicerar med tal- och/eller teckenspråk. Många gånger behöver sättet att kommunicera anpassas för att det ska bli tillgängligt för den som har dövblindhet. För att man ska uppnå delaktighet behöver dessutom ofta saker som syns eller hörs förmedlas för att man ska förstå sammanhanget, till exempel att någon hostar eller att en bil startar.
Ge dig till känna
För att kommunikation och socialt liv överhuvudtaget ska kunna uppstå måste man vara medveten om varandra. Om man har dövblindhet är det inte säkert att man är medveten om att andra finns i närheten eller vilka som finns där. Det är därför viktigt att du alltid ger dig till känna. Även om du inte tänker att ni har något att prata om kanske personen med dövblindhet har något hen vill förmedla. Oavsett så vill de flesta av oss veta vilka som finns i närheten. Så huvudregeln är: berätta alltid att du finns där.
Det enklaste sättet att ta kontakt är att lägga din hand på personens arm eller axel och sedan tala om vem du är. Hur du gör det beror på hur personen kommunicerar: till exempel genom att du säger eller bokstaverar ditt namn eller visar ditt persontecken.
Persontecken är ett slags egennamn på teckenspråk. I stället för att personens namn bokstaveras, används ett tecken som till exempel kan härledas till utseende eller en egenskap. Persontecknet är därmed direkt kopplat till en viss person, visuellt eller taktilt. Om personen med dövblindhet använder socialhaptiska signaler kan du också ha en personlig socialhaptisk signal som motsvarar ett persontecken. Se mer om socialhaptiska signaler längre fram.
Finns det fler personer i närheten bör du berätta det så att personen med dövblindhet vet och kan välja att ta kontakt om hen vill.
Lika viktigt är det att du talar om när du går. Det känns ofta väldigt obekvämt att börja prata med en person som inte längre är där. Även om du bara ska gå ett kort ärende, till exempel hämta kaffe eller gå på toaletten, bör du berätta det. Här fungerar ofta socialhaptiska signaler alldeles utmärkt. Dessa signaler fungerar även för att förmedla vad som sker i omgivningen, vilket är en förutsättning för att personen ska kunna ha ett fungerande socialt liv och känna sig delaktig.
