Psykisk och fysisk hälsa
Vi vet idag genom forskning att personer med dövblindhet i högre grad än andra drabbas av psykisk och fysisk ohälsa. Orsakerna till detta kan förstås vara många.
Det finns forskning som visar på att personer med dövblindhet som har anställning eller annan sysselsättning mår bättre än de som inte har det. Vi vet också att många med dövblindhet upplever social isolering och utanförskap, vilket är en riskfaktor för psykisk ohälsa.
Att inte komma iväg på dagliga promenader eller annan form av fysisk aktivitet påverkar både den psykiska och fysiska hälsan. Tillgång till assistent, ledsagare, kontaktperson eller annan person som kan ge stöd i sociala aktiviteter och i att komma iväg och röra på sig kan därmed vara en skyddsfaktor mot psykisk och fysisk ohälsa.
För att inte stödet i sig ska utgöra en stressfaktor måste det ges på ett sätt som fungerar för den som ska ta emot det. Det är därför viktigt att ta reda på hur personen vill kommunicera och bli ledsagad, samt vilken information som är viktig för hen att ta del av och så vidare.
Att leva med dövblindhet är en energikrävande funktionsnedsättning. Man kan beskriva det som att hjärnan lägger pussel med de sinnesintryck man får, framför allt via syn, hörsel och känsel. Utifrån dem försöker hjärnan skapa mening och sammanhang. Mycket energi läggs på att komma ihåg saker: var man har lagt det man behöver, hur man går för att komma till en viss plats, hur man utför ett visst moment med mera. Utöver att det tar energi är det också tidskrävande. Det innebär att man ofta ”lever på marginalen” och en vanlig förkylning eller en natt med dålig sömn kan göra att energin helt tar slut och att man fungerar sämre än man brukar.
För dig som stödperson är det viktigt att känna in och försöka anpassa efter hur det fungerar just i den stund och situation ni befinner er.
