A Ensam
Gör så här:
- Använd bindel och öronproppar och försök att på egen hand förflytta dig runt i ditt hem eller på jobbet.
- Gå från ett rum till ett annat. Försök hitta kylskåpet och det du behöver.
- Försök att hitta till toaletten, gå på toa, hitta pappret, handfat, tvål, vatten, handduk.
- Gå till ett bord och försök hitta en stol och sätt dig på den utan att hamna utanför.
En liten gul bok om ledsagning av personer med dövblindhet – beställ gratis här!
B Tillsammans
Gör så här:
- En av er drar upp personen med kombinerad syn och hörselnedsättning (bindel eller övertejpade glasögon och öronproppar som i övning 1) ur stolen och placerar henne/honom mitt i rummet och går sedan därifrån. Personen med syn- och hörselnedsättning ska inte uttrycka sig genom tal.
- En annan person kommer och hämtar den som sitter i stolen och placerar henne/honom på en ny stol utan att säga något.
- Alla runt bordet förutom personen med syn- och hörselnedsättning, går därifrån, ställer sig på andra sidan rummet och fortsätter att prata om något. Efter några minuter går alla därifrån och lämnar personen med kombinerad syn och hörselnedsättning i rummet utan att säga något.
- Efter två minuter kommer någon och hämtar personen och leder henne/honom runt, både inne och ute.
Fundera på:
Hur känns det att inte få veta vad som ska hända? Att bli flyttad utan att förstå varför eller vart? Hur var det att bli lämnad? Kunde du som hade bindel påverka situationen? Hur kändes tiden? Gick två minuter fort eller långsamt? Var det skillnad mellan att gå utomhus och inne? Kändes underlaget du gick på (mattan eller golvet) annorlunda än i vanliga fall?
Diskutera antingen efter varje övning eller när ni genomfört båda. Hur upplevde ni situationen? Vilka känslor väcktes av att plötsligt vara utanför? Fick ni några idéer till att göra annorlunda?
Gör detta kontinuerlig på arbetsplatsträffar eller släktmiddagar så att alla får pröva på hur det känns.
Är det någon här?
Det här är en övning i att ta sig in i en grupp utan att se. Alla har ögonbindel och står i smågrupper. Under tiden som gruppdeltagarna småpratar med varandra smyger ledaren runt och byter plats på deltagarna.
Hur gick det? Var det lätt eller svårt att bli delaktig i gruppen? Var det någon som lade märke till om någon försvann eller kom till? Och hur fungerade det med turtagning i samtalet utan att ha synen och ögonkontakten som hjälp?